Ett drömspel. Av August Strindberg. ERINRAN.. FÖRSPEL. HON och VÄNNEN.
DON JUAN Raska på, raska på, livet ä r kort! [Ut med de andra. ]
*
DIKTAREN Jag lä ste att nä r som livet nalkas slutet, allt och alla rusa fö rbi i en enda defilé ... Ä r detta slutet?
DOTTERN Ja, det ä r mitt! Farvä l!
DIKTAREN Sä g ett avsked!
DOTTERN Nej, jag kan icke! Tror du att era ord kunna sä ga vå ra tankar!
*
TEOLOGEN [in, rasande] Jag ä r desavouerad av Gud, jag ä r fö rfö ljd av mä nniskor, ö vergiven av regeringen och fö rhå nad av mina ä mbetsbrö der! Hur skall jag kunna tro, nä r ingen annan tror... hur skall jag fö rsvara en gud, som icke fö rsvarar de sina? Bosch ä r det!
[Kastar en bok på elden och gå r ut. ]
*
DIKTAREN [rycker boken ur elden] Vet du vad det var? ... Ett martyrologium, en kalender med en martyr fö r varje dag i å ret.
DOTTERN Martyr?
DIKTAREN Ja, en som pinats och dö dats fö r sin tro! Sä g varfö r! Tror du att alla, som pinas, lida, och att alla, som dö das, kä nna smä rta? Lidandet ä r ju fö rlossningen och dö den befrielsen.
*
KRISTIN [med pappersremsor] Jag klistrar, jag klistrar tills det inte finns nå got mer att klistra...
DIKTAREN Och om sjä lva himlen rä mnade, så skulle du fö rsö ka klistra till den... Gå!
KRISTIN Ä r det inga innanfö nster dä r i slottet.
DIKTAREN Nej, du, inte dä r!
KRISTIN [ut] Då gå r jag, då!
*
DOTTERN Vå rt avsked fö restå r och slutet nalkas; farvä l du mä nskobarn, du drö mmare, du skald som bä st fö rstå r att leva; på vingar svä vande utö ver jorden, du dyker ner ibland i mullen fö r att den snudda vid, ej fastna! - - - - - - - - - - Nu nä r jag gå r... i avskedsstunden nä r man skall skiljas frå n en vä n, en plats, hur stiger icke saknaden av det man ä lskat, och å ngern ö ver det man brutit... O, nu jag kä nner hela varat's smä rta, så ä r det då att vara mä nniska... Man saknar ä ven det man ej vä rderat man å ngrar ä ven det man icke brutit... Man vill gå bort, och man vill stanna... Så rivas hjä rtats hä lfter var å t sitt hå ll, och kä nslan slits som mellan hä star av motsats, obeslutsamhet, disharmoni... - - - Farvä l! Sä g dina syskon att jag minns dem, dit nu jag gå r, och deras klagan skall i ditt namn jag bä ra fram till tronen. Farvä l!
[Hon gå r in i slottet. Musik hö res! Fonden upplyses av det brinnande slottet och visar nu en vä gg av mä nniskoansikten, frå gande, sö rjande, fö rtvivlade... Nä r slottet brinner slå r blomknoppen på taket ut till en jä ttekrysantemum. ]
|