Ett drömspel 2 страница

DOTTERN
Sitt min vä n, jag kan stå!

OFFICERN
[sä tter sig] Om jag bara fick sova lite, så var det bä ttre! ... [Han somnar ett ö gonblick och rusar så upp att vandra; stannar framfö r dö rren med vä pplingen och petar. ] - Denna dö rr, som icke ger mig nå gon ro... vad ä r dä r bakom? Nå got må ste det vara! [Man hö r svag musik uppifrå n i danstakt. ] Så! nu har repetitionerna bö rjat! [Scenen upplyses nu ryckvis så som av en blinkfyr. ] Vad ä r det? [Skanderar efter ljusets klipp. ] Ljust och mö rkt; ljust och mö rkt?

DOTTERN
[hä rmar honom] Dag och natt; dag och natt! ... En nå dig fö rsyn vill fö rkorta din vä ntan! och dä rfö r fly dagarne, jagande nä tterna!

[Det blir stadigt ljust på scenen. Affischö ren in med sä nkhå ven och affischeringsgrejor. ]

OFFICERN
Det ä r affischö rn, med sä nkhå ven... Har det fiskat bra?

AFFISCHÖ REN
Jo, då! Sommaren var varm och lite lå ng... hå ven var nog så bra, men inte så som jag hade tä nkt mig... dä rfö r att tanken ä r mer ä n gä rningen - hö gre ä n saken...

[Vandrar och slå r med rosenkvasten i vä ggarne så de sista bladen falla. ]

AFFISCHÖ REN
Har hon inte kommit ner ä n?

OFFICERN
Nej, inte ä n, men hon kommer snart! ... Vet affischö rn vad det ä r bakom den dä r dö rrn?

AFFISCHÖ REN
Nej, jag har aldrig sett den dö rrn ö ppen.

OFFICERN
Jag skall telefonera efter en smed som kommer och ö ppnar den!

[Gå r in till telefonen. ]

AFFISCHÖ REN
[klistrar upp en affisch och gå r ut till hö ger].

DOTTERN
Vad var det fö r fel på hå ven?

AFFISCHÖ REN
Fel? Ja, det var inte egentligen nå got fel... men den var inte som jag hade tä nkt mig den, och dä rfö r blev frö jden inte så stor...

DOTTERN
Hur hade ni tä nkt er hå ven?

AFFISCHÖ REN
Hur? ... Det kan jag inte sä ga...

DOTTERN
Lä t mig sä ga't! ... Ni hade tä nkt er den så som den inte var! Grö n skulle den vara, men inte det grö na!

AFFISCHÖ REN
Ni vet det, ni, fru! Ni vet allt - och dä rfö r kommer alla till er med sina bekymmer... Om ni ville lyssna till mig, en gå ng också ...

DOTTERN
Det vill jag gä rna... Kom in hit och utgjut ert hä rta...

[Hon gå r in i sitt rum. ]

AFFISCHÖ REN
[stå r utanfö r fö nstret och talar].

[Det blir kolmö rkt igen; dä rpå ljusnar det och nu grö nskar linden igen och stormhatten blommar, solen lyser på grö nskan i gå ngens perspektiv. ]

OFFICERN
[ut; nu ä r han gammal och vithå rig; trasig med utnö tta skor; han bä r kvistarne av rosenbuketten. Vandrar av och an; lå ngsamt som en gubbe. Han lä ser på affischen].

EN BALETTFLICKA
[in frå n hö ger].

OFFICERN
Har frö ken Victoria gå tt?

BALETTFLICKAN
Nej, det har hon inte!

OFFICERN
Då vä ntar jag! Hon kommer vä l snart?

BALETTFLICKAN
[allvarligt] Det gö r hon sä kert!

OFFICERN
Gå inte nu, skall ni få se vad som ä r bakom denna dö rr, fö r jag har skickat efter smeden!

BALETTFLICKAN
Det skall bli riktigt intressant att få se den dö rrn ö ppnas. Den dö rren och det vä xande slottet, kä nner ni det vä xande slottet?

OFFICERN
Om jag? - Jag har ju suttit få ngen dä r?

BALETTFLICKAN
Nej, var det ni? Men varfö r hade de så mycket hä star dä r?

OFFICERN
Det var ett stallslott fö rstå s...

BALETTFLICKAN
[smä rtsamt] Så dum jag var! som inte kunde fö rstå det!

KORIST
[in frå n hö ger].

OFFICERN
Har frö ken Victoria gå tt?

KORIST
[allvarligt] Nej, inte har hon gå tt! Hon gå r aldrig!

OFFICERN
Det ä r dä rfö r att hon ä lskar mig! ... Koristen få r inte gå nu fö rrä n smeden kommer, som skall ö ppna dö rren hä r.

KORISTEN
Å, skall dö rren ö ppnas! Nej, så roligt! ... Jag vill bara frå ga portvakterskan nå got.

SUFFLÖ REN
[in frå n hö ger].

OFFICERN
Har frö ken Victoria gå tt?

SUFFLÖ REN
Nej, inte vad jag vet!

OFFICERN
Se dä r! sa jag inte att hon vä ntar på mig! - Gå inte, fö r dö rrn skall ö ppnas.

SUFFLÖ REN
Vilken dö rr?

OFFICERN
Finns det mer ä n en dö rr?

SUFFLÖ REN
Nu vet jag: den med vä pplingen! ... Då stannar jag bestä mt! Skall bara språ ka lite med portvakterskan!

[Balettflickan, Koristen, Sufflö ren gruppera sig bredvid Affischö ren utanfö r Portvakterskans fö nster, dä r de turvis tilltala Dottern. ]

GLASMÄ STAREN
[in frå n grinden].

OFFICERN
Ä r det smeden?

GLASMÄ STAREN
Nej, smeden hade visiter, och det gå r ju lika bra med glasmä staren.

OFFICERN
Ja, visserligen... visserligen, men ä r diamanten med?

GLASMÄ STAREN
Naturligtvis! En glasmä stare utan diamant, vad ä r det fö r slag?

OFFICERN
Det ä r intet! - Lå tom oss alltså skrida till verket! [Slå r i hä nderna. ]

ALLA
[samlas i krets omkring dö rren].

KORISTER
[klä dda som Mä sterså ngare, och figurantskor som danserskor i A‹da stö ta till frå n hö ger].

OFFICERN
Smed eller glasmä stare - gö r er plikt!

GLASMÄ STAREN
[fram, med diamanten].

OFFICERN
Ett ö gonblick som detta å terkommer icke ofta i en mä nniskas liv, dä rfö r god' vä nner, ber jag er... noga eftersinna...

POLISEN
[fram] I lagens namn fö rbjuder jag ö ppnandet av denna dö rr!

OFFICERN
Å, Gud, vilket brå k nä r man vill gö ra nå got nytt och stort! ... Men vi skola processa! ... Till advokaten, alltså! Så få r vi se om lagarne ä ga bestå nd! - Till advokaten!

[Scenen fö rä ndras till advokatbyrå, fö r ö ppen ridå, så lunda: Grinden blir stå ende och fungerar som grind till kontorsskranket som gå r rä tt ö ver scenen. Portvakterskans rum ä r kvar så som advokatens skrivbå s men ö ppnat framå t; linden, avlö vad, ä r hatt- och klä dhä ngare; affischtavlan ä r behä ngd med kungö relser och utslag i må l; dö rren med fyrvä pplingen hö r nu till ett dokumentskå p:

Advokaten i frack och vit halsduk sitter så ledes till vä nster innanfö r grinden vid en pulpet fylld med papper. Hans utseende vittnar om oerhö rda lidanden; det ä r kalkvitt med få ror, och skuggorna ä ro liksom violetta; han ä r ful, och ansiktet speglar alla slags brott och laster varmed hans yrke nö dgat honom att taga befattning.

Av hans två skrivare har den ena blott en arm, den andra ä r enö gd.

Folket som samlades fö r att å se " dö rrens ö ppnande" stå r kvar men nu liksom vä ntande fö reträ de hos advokaten, och tyckas alltid ha stå tt dä r.

Dottern (i schalen) och Officern i fö rsta planet. ]

ADVOKATEN
[gå r fram emot dottern] Sä g, min syster, få r jag denna schalen... jag skall upphä nga den hä rinne tills jag få r eld i kakelugnen; då skall jag brä nna den med alla dess sorger och elä nden...

DOTTERN
Inte ä n, min broder, jag vill ha den riktigt full fö rst, och jag ö nskar framfö r allt få uppsamla dina smä rtor, dina mottagna fö rtroenden om brott, laster, orä tt få nget, baktal, smä delser...

ADVOKATEN
Lilla vä n, då rä ckte icke din schal! Se på dessa vä ggar; ä r det icke som om alla synder solkat tapeterna; se på dessa papper dä r jag fö rfattar historier om orä tt; se på mig... Hit kommer aldrig en mä nniska som ler; bara onda blickar, visade tä nder, knutna nä var... Och alla spruta sin ondska, sin avund, sina misstankar ö ver mig... Se, mina hä nder ä ro svarta, och kunna aldrig tvä ttas, ser du hur de ä ro spruckna och blö da... jag kan aldrig ha klä der mer ä n nå gra dagar, ty de stinka av andras brott... Ibland lå ter jag rö ka med svavel hä rinne men det hjä lper icke; jag sover hä rinvid, och drö mmer endast om brott... Jag har ett mord fö r nä rvarende vid tinget... det gå r vä l an, men vet du vad som ä r vä rre ä n allt? ... Det ä r att skilja makar! - Då ä r det som om det skrek ini jorden och uppe i himmelen... skrek fö rrä deri mot urkraften, det godas kä lla, mot kä rleken... Och, ser du, nä r pappersris ä ro fyllda med deras ö msesidiga anklagelser, och slutligen en kä rleksfull mä nniska tar ena maken mellan fyra ö gon, nyper den i ö rat och leende frå gar den enkla frå gan: vad har ni egentligen emot er man - eller hustru - så stå r han - eller hon - svarslö s dä r, och vet icke orsaken! En gå ng - ja, det rö rde sig visst om en grö nsallad, en annan gå ng om ett ord, mestadels om ingenting. Men kvalen, lidandet! Dem få r jag uppbä ra! ... Se hur jag ser ut! Och tror du att jag kunde vinna en kvinnas genkä rlek med denna uppsyn av brottsling? Och tror du att nå gon vill vara vä n med mig som har alla stadens skulder, penningskulder, att indriva! ... En jä mmer ä r det att vara mä nniska!

DOTTERN
Det ä r synd om mä nniskorna!

ADVOKATEN
Det ä r det! Och vad mä nniskorna lever på, ä r mig en gå ta! De gifter sig med två tusen kronors inkomst, nä r de behö ver fyratusen... de lå nar fö rstå s, alla lå nar! Det gå r på bank och skruvar ä nda fram till dö den... då har boet alltid skuld! Vem som slutligen få r betala't, ja sä g det!

DOTTERN
Den som fö der få glarne!

ADVOKATEN
Ja! Men om den som fö der få glarne ville stiga ner på sin jord och se till hur de stackars mä nskobarnen har det, skulle han kanske fattas av medlidande...

DOTTERN
Det ä r synd om mä nniskorna!

ADVOKATEN
Ja, det ä r sanningen det! - [Till Officern. ] Vad ö nskar ni?

OFFICERN
Jag ville bara frå ga om frö ken Victoria har gå tt!

ADVOKATEN
Nej, det har hon inte, ni kan vara alldeles lugn... Varfö r petar ni på mitt skå p dä r?

OFFICERN
Jag tyckte att dö rrn var så lik...

ADVOKATEN
Å nej, å nej; å nej!

[Man hö r ringning i kyrkklockor. ]

OFFICERN
Ä r det begravning i stan?

ADVOKATEN
Nej, det ä r promotion, doktorspromotionen. Och jag skall just upp och få juris doktorsgraden. Kanske ni har lust att promoveras och få en lagerkrans?

OFFICERN
Jaa, varfö r inte? Det ä r alltid en liten distraktion...

ADVOKATEN
Kanske vi genast skola skrida till den hö gtidliga akten? - Gå och klä d om dig bara!

(Officern ut; nu blir det mö rkt på scenen varunder fö ljande fö rä ndring fö rsiggå r. Skranket fö rblir, nu tjä nande som balustrad till koret i en kyrka; affischtavlan blir nummertavla fö r psalmerna; linden-klä dhä ngaren blir kandelaber; advokatens pulpet blir promotors kateder; dö rren med fyrvä pplingen leder nu till sakristian... Koristerna ur Mä sterså ngare bli hä rolder med spiror, och figurantskorna bä ra lagerkransarna. Ö vriga av folket stå som å skå dare.

Fonden gå r upp och den nya fonden fö restä ller en enda stor orgel med klaviaturerna nertill och dä rovanfö r spegeln.

Musik hö res! På sidorna de fyra fakulteterna filosofi, teologi, medicin, juridik. Scenen stå r tom ett ö gonblick. ]

HÄ ROLDERNA
[frå n hö ger].

FIGURANTSKORNA
[efter med lagerkransar i hä nderna strä ckta framfö r sig].

TRE PROMOVENDI
[en efter annan fram frå n vä nster, och bekransas av figurantskorna, varpå de gå ut till hö ger].

ADVOKATEN
[fram fö r att bekransas].

FIGURANTSKORNA
[vä nda sig bort, vä grande att bekransa honom, och gå ut].

ADVOKATEN
[skakad, lutar sig mot en pelare].

[Alla draga sig ut. Advokaten ensam. ]

DOTTERN
[in, med en vit slö ja ö ver huvud och axlar] Ser du, nu har jag tvä ttat schalen... Men varfö r stå r du hä r? Fick du icke kransen?

ADVOKATEN
Nej, jag var icke vä rdig.

DOTTERN
Varfö r? Dä rfö r att du tagit de fattiges sak, lagt ett gott ord fö r den brottslige, lä ttat bö rdan fö r den skyldige, skaffat uppskov å t den dö mde... Ve mä nniskorna... ä nglar ä ro de icke; men det ä r synd om dem.

ADVOKATEN
Sä g icke ont om mä nniskorna, jag skall ju fö ra deras talan...

DOTTERN
[lutad mot orgeln] Varfö r slå de sina vä nner i ansiktet?

ADVOKATEN
De fö rstå icke bä ttre!

DOTTERN
Lå tom oss upplysa dem! Vill du! Tillsammans med mig!

ADVOKATEN
De mottaga icke upplysningar! ... O, att vå r klagan nå dde himmelens gudar...

DOTTERN
Den skall nå tronen! ... [Stä ller sig vid orgeln. ] Vet du vad jag ser i spegeln hä r? ... Vä rlden rä ttvä nd! ... Ja, efter som den ä r avig i sig sjä lv!

ADVOKATEN
Hur blev den avig?

DOTTERN
Nä r kopian togs...

ADVOKATEN
Se nu sade du det! Kopian... det var alltid min aning att det var en felaktig kopia... och nä r jag bö rjade minnas urbilderna, så blev jag missnö jd med allt... Det kallade mä nniskorna ofö rnö jsamhet, och djä vulens glasbitar i ö gat och annat mer...

DOTTERN
Nog ä r det fö rryckt! Se på de hä r fyra fakulteterna! ... Den samhä llsbevarande regeringen lö nar dem alla fyra: teologin, lä ran om Gud, som alltid angrips och fö rlö jligas av filosofin, vilken uppger sig vara visheten sjä lv! Och medicin som alltid jä var filosofin och icke rä knar teologin med bland vetenskaperna utan kallar den fö r vidskepelse... Och de sitter i samma konsistorium som skall lä ra ungdomen respekt - fö r universitetet. Det ä r ju ett då rhus! Och ve den som fö rst blir klok!

ADVOKATEN
De som fö rst få veta det ä r teologerna. Som fö rstudier få de filosofi, som lä r dem att teologin ä r nonsens; sedan lä ra de i teologin att filosofin ä r nonsens! Då rar, va?

DOTTERN
Och så juridiken, allas tjä nare, utom tjä narnes!

ADVOKATEN
Rä ttvisan, som nä r den vill vara rä ttvis, blir sin mans bane! ... Rä tten, som så ofta gö r orä tt!

DOTTERN
Så ni har stä llt till fö r er, mä nniskobarn! Barn! - Kom skall du få en krans av mig... en som klä r dig bä ttre! [Lä gger en tö rnekrona på hans huvud. ] Nu skall jag spela fö r dig!

[Hon sä tter sig vid orgeln och spelar ett " Kyrie"; men i stä llet fö r orgeltoner hö ras mä nskorö ster. ]

BARNRÖ STER
Evige! Evige!

[Sista ton uthå lles. ]

KVINNORÖ STER
Fö rbarma dig!

[Sista ton uthå lles. ]

MANSRÖ STER
[tenorer] Frä ls oss, fö r din barmhä rtighets skull!

[Sista ton uthå lles. ]

MANSRÖ STER
[basar] Fö rskona dina barn, Herre, och var icke vredgad emot oss!

ALLA
Fö rbarma dig! Hö r oss! Medlidande med de dö dlige! - Evige, vi ä r du fjä rran? ... Ur djupen ropa vi: nå d, Evige! Gö r icke bö rdan dina barn fö r tung! Hö r oss! Hö r oss!

[Scenen blir mö rk, Dottern reser sig, nalkas Advokaten. Orgeln ä ndras genom ä ndrad belysning till Fingalsgrottan. Havet gå r i dyningar in under basaltpelarne, och frambringar en ljud-ensemble av vå g och vind. ]

ADVOKATEN
Var ä ro vi, syster?

DOTTERN
Vad hö r du?

ADVOKATEN
Jag hö r hur droppar falla...

DOTTERN
Det ä r tå rar, nä r mä nniskorna grå ta... Vad hö r du mer?

ADVOKATEN
Det suckar... det vinslar... det jä mrar...

DOTTERN
Hit har de dö dliges klagan nå tt... lä ngre icke. Men varfö r denna eviga klagan? Har livet intet att glä djas å t!

ADVOKATEN
Jo, det ljuvaste som ä r det bittraste, kä rleken! Maka och hem! det hö gsta och det lä gsta!

DOTTERN
Må jag prö va!

ADVOKATEN
Med mig?

DOTTERN
Med dig! Du kä nner klipporna, stö testenarne, må vi undvika dem!

ADVOKATEN
Jag ä r fattig!

DOTTERN
Vad gö r så det, blott vi ä lska varann? Och litet skö nhet kostar intet!

ADVOKATEN
Jag har antipatier som kanske ä ro dina sympatier?

DOTTERN
Dem få r man jä mka!

ADVOKATEN
Om vi ledsna?

DOTTERN
Så kommer barnet och skä nker en fö rströ else som alltid ä r ny!

ADVOKATEN
Du, du vill ha mig, fattig och ful, fö raktad, utstö tt?

DOTTERN
Ja! Må vi fö rena vå ra ö den!

ADVOKATEN
Ske alltså!

[En mycket enkel kammare innanfö r advokatbyrå n. Till hö ger en stor två manssä ng under omhä ngen; invid ett fö nster. Till vä nster en plå tkamin med kokkä rl. Kristin hå ller på att klistra innanfö nstren. I fonden ö ppen dö rr till byrå n; dä rute synes fattigt folk som vä ntar på fö reträ de. ]

KRISTIN
Jag klistrar, jag klistrar!

DOTTERN
[blek och avtä rd, sitter vid kaminen] Du stä nger ute luften! Jag kvä vs! ...

KRISTIN
Nu ä r det bara en liten springa kvar!

DOTTERN
Luft, luft, jag kan icke andas!

KRISTIN
Jag klistrar, jag klistrar!

ADVOKATEN
Det ä r rä tt, Kristin; vä rmen ä r dyr!

DOTTERN
Å, det ä r som om du limmade igen munnen på mig!

ADVOKATEN
[stå r i dö rrn med ett papper i handen] Sover barnet?

DOTTERN
Ja, slutligen!

ADVOKATEN
[milt] Detta skrik skrä mmer bort mina klienter!

DOTTERN
[vä nligt] Vad kan man gö ra å t det?

ADVOKATEN
Ingenting!

DOTTERN
Vi få r ta en stö rre vå ning!

ADVOKATEN
Vi ha inga pä ngar!

DOTTERN
Få r jag ö ppna fö nstret, denna då liga luft kvä ver mig?

ADVOKATEN
Då gå r vä rmen ut, och så få vi frysa!

DOTTERN
Det ä r rysligt! ... Få vi skura dä rute då?

ADVOKATEN
Du orkar icke skura, jag icke heller, och Kristin skall klistra; hon skall klistra hela huset, varenda springa, i tak, i golv, i vä ggar!

DOTTERN
Fattigdom var jag beredd på, icke smuts!

ADVOKATEN
Fattigdomen ä r alltid relativt smutsig!

DOTTERN
Detta ä r vä rre ä n jag drö mt!

ADVOKATEN
Vi ha det icke vä rst! Ä n finns det mat i grytan!

DOTTERN
Men vilken mat? ...

ADVOKATEN
Kå l ä r billig, nä rande och god!

DOTTERN
Fö r den som tycker om kå l! Mig ä r den motbjudande!

ADVOKATEN
Varfö r sade du icke det?

DOTTERN
Dä rfö r att jag hö ll av dig! ville jag offra min smak!

ADVOKATEN
Då må ste jag offra dig min smak fö r kå l! Offren må ste vara ö msesidiga.

DOTTERN
Vad skola vi då ä ta? Fisk? Men du hatar fisk.

ADVOKATEN
Och den ä r dyr!

DOTTERN
Detta ä r svå rare ä n jag trodde!

ADVOKATEN
[vä nligt] Ser du så svå rt det ä r! ... Och barnet, som skulle bli fö reningsbandet och vä lsignelsen! ... blir vå r undergå ng!

DOTTERN
Ä lskade! Jag dö r i denna luft, i detta rum, med utsikt å t bakgå rden, med dessa barnskrik i ä ndlö sa timmar utan sö mn, med dessa mä nniskor dä rute, och deras jä mmer, kiv och beskyllningar... Jag må ste dö hä rinne!

ADVOKATEN
Stackars lilla blomma, utan ljus, utan luft...

DOTTERN
Och du sä ger att det finns de, som ha det svå rare!

ADVOKATEN
Jag ä r en bland de avundade i kvarteret.

DOTTERN
Allt ginge an, om jag endast kunde få nå gon skö nhet in i hemmet!

ADVOKATEN
Jag vet du menar en blomma, en heliotrop sä rskilt, men den kostar en krona och femtio ö re, det ä r sex liter mjö lk eller fyra kappar potatis.

DOTTERN
Jag skall gä rna vara utan mat bara jag få r min blomma.

ADVOKATEN
Det finns ett slags skö nhet som icke kostar nå got, och vars frå nvaro ur hemmet ä r den stö rsta plå ga fö r en man med skö nhetssinne!

DOTTERN
Vad ä r det?

ADVOKATEN
Om jag sä ger det, blir du ond!

DOTTERN
Vi ha kommit ö verens icke bli onda!

ADVOKATEN
Vi ha kommit ö verens... Allt gå r nu, Agnes, blott icke de korta, hå rda tonfallen... kä nner du dem! Ä nnu icke!

DOTTERN
Vi skola aldrig hö ra dem!

ADVOKATEN
Aldrig fö r så vitt på mig beror!

DOTTERN
Sä g nu!

ADVOKATEN
Jo; nä r jag kommer in i ett hem, ser jag fö rst hur gardinen sitter nere vid hå llaren... [Gå r fram till fö nstergardinen och rä ttar den. ]... sitter den som ett rep eller en trasa... då gå r jag snart! ... Dä rpå kastar jag en blick på stolarne... stå de rä tt, så stannar jag! ... [Rä ttar en stol mot vä ggen. ] Sen ser jag på ljusen i stakarne... Luta de, då ä r huset på sned! [Rä ttar ett ljus på byrå n. ]... Det ä r denna skö nhet, ser du min lilla vä n, som icke kostar nå got!

DOTTERN
[bö jer huvudet mot brö stet] Icke de korta tonfallen, Axel!

ADVOKATEN
De voro icke korta!

DOTTERN
Jo, de voro!

ADVOKATEN
Se så, fö r tusan! ...

DOTTERN
Vad ä r det fö r språ k?

ADVOKATEN
Fö rlå t, Agnes! Men jag har lidit av din oordentlighet lika mycket som du lider av smuts! Och jag har icke vå gat sjä lv lä gga hand vid stä dningen, ty då blir du ond så som om jag fö rebrå dde dig... uff! Ska vi sluta nu?

DOTTERN
Det ä r rysligt svå rt att vara gift... det ä r svå rare ä n allt! Man må ste vara en ä ngel, tror jag!

ADVOKATEN
Ja, det tror jag!

DOTTERN
Jag tror jag bö rjar hata dig efter detta!

ADVOKATEN
Ve oss då! ... Men lå tom oss fö rekomma hatet! Jag lovar jag aldrig skall gö ra nå gon anmä rkning mer på stä dningen... fastä n det ä r tortyr fö r mig!

DOTTERN
Och jag skall ä ta kå l fastä n det ä r kval fö r mig!

ADVOKATEN
Alltså ett samliv i kval! Den enas njutning, den andras plå ga!

DOTTERN
Det ä r synd om mä nniskorna!

ADVOKATEN
Du inser det?

DOTTERN
Ja! Men lå t oss i Guds namn undvika klipporna, nu då vi kä nna dem så vä l!

ADVOKATEN
Lå t oss gö ra det! Vi ä ro ju humana och upplysta mä nniskor; vi kunna ju fö rlå ta och ö verse!

DOTTERN
Vi kunna ju le å t små sakerna!

ADVOKATEN
Vi, endast vi kunna det! ... Vet du, jag lä ste i dag i Morgonen! ... a propos - var ä r tidningen?

DOTTERN
[fö rlä gen] Vilken tidning?

ADVOKATEN
[hå rt] Hå ller jag mer ä n en tidning?

DOTTERN
Le nu, och tala inte hå rt... Din tidning har jag gjort eld med...

ADVOKATEN
[hä ftigt] Se så fö r tusan!

DOTTERN
Le nu! ... Jag brä nde den dä rfö r att han hå nade vad som ä r mig heligt...

ADVOKATEN
Vilket ä r mig oheligt! Tja... [Slå r i hä nderna, utom sig. ] Jag ska le, jag ska le så att oxeltä nderna synas... jag ska vara human, och sticka under stoln med mina meningar, och sä ga ja till allting, och smita och hyckla! Jaså du har brä nt upp min tidning! Jaså! [Lä gger om gardinen på sä ngstolpen. ] Seså! nu gå r jag och stä dar igen så att du blir ond! ... Agnes, detta ä r helt enkelt omö jligt!

⇐ Предыдущая 4 5 6 7 8910 11 12 13 Следующая ⇒